142065 1

Arkiv » Övrigt Bloggande » Det finns hopp
142065 2

I en mörk och nästan tom Stångebrohall sitter jag och Jonas en måndagskväll. Jippot "Säsongens första ispass" har för länge sedan tagit slut, där har hockeydamer och herrar har fått visa upp sig inför runt tvåtusen fans och åskådare. En hysterisk speaker har klargjort inför hela hallen att det bara är en myt att tjejer inte kan leka och ha roligt i grupp. Han har hunnit med att fråga ut Denise Altmann om kakor från Österrike och pratat dokusåpor med LHCdams tränare. Speakern har även ställt några ganska intressanta och hockeyrelaterade frågor till herrarnas tränare och spelare…men nog om detta.
.
Anledningen till att just jag har fått den stora äran att skriva här är den att jag ifrågasatte Jonas rapport från gårdagens (söndagens) frivilliga träning. I rapporten nämner Jonas att spelet från förra säsongen är som bortblåst, han har också mage till att benämna våra nya målvakter som stela och orörliga. I mina öron låter det ofattbart och när jag nämner det för Jonas spänner han ögonen i mig och säger:
Skriv något bättre själv då!
.
En lång tystnad uppstår
.
Med mod i rösten säger jag: Okey, Jag gör det…men jag behöver ett block och en penna.
Jonas tar fram ett block och ger mig sin LKPG-Supportpenna. Klockan är nu runt halv 8, vi reser på oss och beger oss mot Cloetta Center där damernas första riktiga ispass ska äga rum. Vi tar plats på läktaren, omkring oss sitter runt 10 personer förmodligen föräldrar till spelarna, men där sitter alltså även jag och Jonas. Så plötsligt klockan 19:39 öppnas dörren och de första damspelarna kommer gåendes ut mot isen. Spelarna börjar med att åka runt på isen tills Jens blåser i visselpipan.
.
Träningen tycks börja med någon skott och returövning. Eftersom att jag har ganska dålig syn plus att mina linser alltid torkar ut i ishallar så är det svårt för mig att se vilka spelare som är vilka. Mitt arbete som träningsreporter får då ändra riktning från att se till individuella spelarprestationer till att se rent generellt hur laget verkar bete sig och ganska snabbt inser jag att vi har ett lag med puckskickliga spelare. Puckbehandlingen märks i följande passningsövningar där både direktpass, hårda pass och endel halvtaskiga pass lyckas tas emot och fortsätta i spel. Vi bör tillägga att laget saknar 5 spelare (E.H, L.D, J.A, T.B och K.V )som är på landslagsläger även några nyförvärv ( I.F och nån mer kanske) är borta. När dessa tillkommer kommer träningen öka ytterligare ett snäpp skulle jag tro.
.
Under ett övningsmoment där spelarna tränar avslut i högfart så lyckas Sabina att göra en plockräddning och det är ju bland det tuffaste man kan göra som målvakt. Så det va mycket trevligt att se. Hon fick chansen att göra en låg plockräddning i situationen efter men lyckades inte knipa pucken. Men en plockräddning är bättre än ingen. Jag minns att det va just plockräddningarna som fick mig att digga O´hara när hon spelade i LHC.
Målvaktsidan är spännande,vem kommer bli förstemålvakt/ få stå flest matcher. På dagens träning deltar hela fyra målvakter (E.E, S.E, K.L och V.J). Ederfors tycker jag rör sig bra och snabbt mellan stolparna har dock inte sett nån plockräddning än men det lär väl komma. Lund får jag chansen att hylla lite längre fram i denna rapport.
.
Något som slår mig efter ett tag är att det är ganska tyst under övningarna det ropas eller skojas inte så mycket. Jag vänder mig mot Jonas och frågar hur det kan vara så. Han svarar med ett ord: "Fokus".
Aha, tänker jag ja det är klart att det är så.
Men nu när jag sitter här och skriver ner allt detta får jag ytterligare en tanke, kan det vara så att spelarna kanske inte känner varann så bra än. Vad jag la märkte till var att det blå laget tjoade mest och en spelare gjorde till och med en målgest efter sitt mål. Det blåa laget använder också lite mer fysik, de bufflar på varann lite mer.
Plötsligt blåser det i visselpipan igen. Nu blir det genomgång om hur Jens vill att spelet ska se ut i LHCdam.
.
Träningen fortlöper med en mot en och två mot en-övningar under dessa övningar så livas stämningen upp, kanske beror det på att dessa övningar är mer fria och kreativa och inte så inrutade i att åka rätt och passa rätt. Där tror jag att jag har en poäng. Frihet för människan är bra. Ytterligare ett par övningar genomförs men de håller jag som hemligt ifall att nån annan än Jonas skulle få för sig att läsa detta.
.
Efter de hemliga övningarna så blir det match, de vita ställs emot de blåa och det förlorande laget får som straff att plocka ihop alla puckar efter träningen.
Själva matchmomentet är det som jag uppskattar mest att titta på som åskådare. Här kan man se hur spelarna agerar i sporten som kallas ishockey. Eftersom att matchen spelas på liten plan så blandas riktiga indianare med genomtänkta och fina pass det gör att målvakterna hela tiden måste vara skärpta. Här tycker jag att alla målvakter gör ett bra jobb. Ederfors läser spelet bra, Sabina räddar ett kanonskott vid friläge, Vendela göra flera benparader och inte minst Lund som inte släpper in ett endaste mål. Jag ser även flera bra spelarprestationer men vet inte riktigt vilka de är.

Hur slutade då matchen? Puckplockarlaget blev de blåa. Träningen avslutas med en samling vid mittcirkeln där blir spelarna informerade om att på nästa ispass kommer det övas skridskoåkning.
Jag skriver ner det sista stödordet i blocket och märker hur Jonas försiktigt försöker smygläsa vad jag skrivit men jag river snabbt ur mitt nedklottrade papper och ger tillbaka hans block och LKPG-Supportpenna. Jonas och jag tar avsked strax utanför Cloetta Center och beger oss åt varsitt håll ut i sommarkvällen. Om en vecka har jag börjat arbeta igen efter min allt för korta och men underbara semester. Trots detta arbetes elände finns det hopp…det finns ett lag….ett LHCdam.
.

(c) Fredrik J 110802

142065 2